Hästhoppning på schemat idag. Bygga bana, gå bana, kolla läget, komma ihåg.
 
Hmm, kommer hon att komma ihåg banan?
 
Hästen hon blev tilldelad, Epona. Inte så snabb och kvick men snäll som få. Och inte rev hon ett enda hinder.
 
Hoppade felfritt på 40 cm.
 
En mycket glad och nöjd tjej som fick sin första rosett.
 
Överlycklig i väntan på omgång två.
 
Sen gick starten för omgång två på 50 cm höga hinder.
 
Hon bara älskar att hoppa, vår tjej.
 
Så var även detta över.
 
Så hade hon förtjänat sin andra rosett. Två felfria rundor.
 
Nästa gång funderar hon på 60 cm. Hon har fått ok från ridläraren men lite mer träning innan först.
 
Två vackra flickor.
 
Avslutar med att bjuda på en bild som blev lite rolig, ser ut som om det kommer att gå åt pipsvängen. Men det gjorde det inte...
Igår var första ridlektionen igång för Filippa. Lyckan var total. Ett uppehåll på två månader var till ända. Solen sken ikapp med de glada tjejerna som flög fram på de stora hästarna. 
 
Filippa och Bridie. 


 
Nu fick hon känna lite på ridningen igen. Snart hopptävling där hon skall hoppa 40 och 50 cm. Vi får väl se hur det går. Hon blev tilldelad en rätt så slö/tråkig häst. Men det är bra, då får hon kämpa lite. 

Vi blev medbjudna på en heldag med båttur på Vänern av vänner igår. Det var riktigt okristligt att ställa klockan på 07.00 och sitta i bilen klockan 08.00 för att vara i Kristinehamn innan 09.00. 

Vädret var mulet och gråtrist. Först tog vi en kaffe och när vi lämnade Kristinehamns gästhamn lättade molnen och solen kom fram. Snacka om att ha vädergudarna på vår sida. 

Fin båt, fina vänner, fint väder, finfint...

Åkte ut till Alvön i Vänern och lade till. Väl där fick barnen bada, leka, fiska och ro gummibåt.

Adam testade fiskelyckan utan resultat...

... Filippa likaså!

Det roligaste var gummibåten som det naturligtvis gick att tjafsa om vems tur det var. Men mest hade barnen supertrevligt.

Jag som aldrig trott att jag egentligen är en båt- eller vattenmänniska trivdes som fisken i båt på Vänern. 


Gissa lyckan hos barnen när de fick sitta fram på båten när vi lämnade Alvön. 


Ett piratskepp låg inne i Kristinehamn. Barnen kollade med spänning.

Dagen avslutades med mat tillsammans och en runda minigolf. Klockan 22.00 satte vi oss i bilen och styrde kosan hemåt. Trötta, solbrända och såååå lyckliga. 


Sista dygnet i Dalarna spenderade vi vid Hässjön i Lima. Hos min ena syster med familj. Det blev båttur och vattenlek med vattenskoter och olika åkgrejer.
 
Adam var först ut på en ring.
 
De två herrarna som körde och hade koll på leken.
 
Medan några var ute och åkte så stannade resten vid stranden och bryggan och badade.
 
Nellie och Jill höll sig mest vid strandkanten.
 
Mitt sjöodjur som inte räds varken vatten eller botten.
 
Jillis.
 
Värden så glad, så glad.
 
Filippas tur att ge sig ut i ringen.
 
Jill surfar.
 
De tre vise männen.
 
 
Mosters sötnötar.
 
Nu ska båda barnen ge sig ut på tur.
 
Jill.
 
Nellie "ska läla säj sulfa"
 
Vackra lilla Holly.
 
Här går det undan!
 
Men till slut föll de av...
 
...en efter en.
 
Låt er inte luras av dessa leenden. Jag var så nervös innan vi gav oss ut. Jag är så rädd för vatten.
 
Hejdå trygga brygga...
 
Åkte i en gång...
 
Upp igen och ett försök till en ny tur...
 
...åh hej...
 
...och där åkte hon i ännu en gång...
 
...å sen så...
 
...kom resten och höll mig sällskap! Haha, jag skratta så jag fick ont i magen. Road, skräckfylld och livrädd för att köra ner benen i djupet.
 
Far och dotter tar en tur...
 
...med dessa tre på släp.
 
 
 
 
 
Jaaa, ja kan sulfa!!!
 
 
 
 
Små badrumpor.
 
Far och barn tog den sista turen ut på sjön innan vi började med maten.
 
 
Pappa Kenneth tog ett dopp med Jill.
 
Allt jag ser är ben och fötter...
 
"Hul många gladel äl de nu, mottel Helena?"
Fortfarande 22 grader som det varit de tio första gångerna du frågat kära Nellie!
Men man vet ju aldrig...
 
 
Lyckliga barn!
 
Efter maten blev det eld i grillkåtan med kaffe och kaka och festis och ostkrokar.
 
 
 
Nellie tog mig till tomtgränsen och pekade ut över tallar och myrar.
-Äl de häl kogen, mottel?
-Ja, Nellie det här är skogen!
-Bol läven häl då?
-Ja, här bor det nog många rävar!
-Jaha...
 
Älskar små barns tankar och funderingar. Kan sakna att ha en treåring hemma. Det är så underhållande att följa med i deras värld.
 
Sen har vi lilla Jill som är så klok så hälften vore nog. Funderar nog minst lika mycket som sin syster men inbjuder inte mig i sin värld på samma sätt. Så olik sin syster men så fruktansvärt go. Hon har en speciell plats i mosters hjärta!
 
Igår var det familjedag på Forshagas flottningsmuseum. Vi trampade iväg på cyklarna i värmen. De bjöds på teater, ponnyridning, fiskning, tipspromenad och mycket mer. 

Mimilus teater. 

Ponnyridning. 

Adam testar fiskelyckan. 

En koll på gamla smedjan. 

Rundvandring i museet. 

Sen tog vi en välförtjänt fika i solen med utsikt över älven. 

Då gled det förbi ett gäng killar i uppblåsta barnpoolet som de bundit samma och gled med strömmen. En uppblåsbar båt och två små åror. Var nog bara en enkelresa detta. 

Adam testade även på att blåsa såpbubblor medans Filippa följde med teatern och övade på konster. En mycket trevlig och mysig dag. 
Efter flera långa, sköna dagar i Malung och Lima så drog vi till Falun för ett besök under jord. Lite kultur måste man allt ge barnen. Långt från tv-spel, TV, mobiltelefoner och elektronik. 

De har sett fram emot detta besök med lagom svalt engagemang. Men spänningen började redan när vi fick gå ner en trappa för att ta på hjälm och regncape. 


Sen fick vi kliva ut för att se på utsikten över det som varit myrmark för över 1300 år sedan. 



Vi fick även se en berguv sittandes i skuggan under en liten björk, mitt på ljusan dagen. 




Knack, knack, knack!

Tre gånger knackade vi på, för att inte reta gruvfrun, innan vi gick in i gruvan. 

Sen bar det av in i gruvan för att huka sig genom långa, trånga och fuktiga gångar där vattendropparna hängde tunga ner från taket och höra på de fantastiska berättelserna om gruvfrun och Fet-Mats och alla andra som arbetat tungt så långt under jord. Vilket jobb de gjort, vilken tid det tagit, vilken sorg och smärta folk måste upplevt på denna plats, men säkert också en del glädje. 









Mina små gruvarbetare. 


Nöjda och glada barn som fått sig lite kultur och lite kunskap innanför pannbenet. Sen fick vi komma upp från underjorden och kollade in museumet och åt glass och laddade inför en lång resa hem till Värmland. Totalt 50 mil på en dag och inget gnäll. 

Så snälla barn. 

Så glada föräldrar. 



Idag åkte håret av. Till slut bestämde han sig. Det har sparats och hängt ner i ansiktet, gnällt när det tovats och inte velat borsta det dagligen. 

När klippningen var gjord hade vi en helt annan pojke här hemma. Men han är fin, pojken min, oavsett frisyr. 

Mycket hår blev det på golvet. Såg ut som minst två personer klippt sig. 


När ena gänget från Dalarna åkte hem så kom ett annat. I måndags dök min morbror och moster upp på sitt årliga besök. Vi har grillat, shoppat, pratat, drinkat och latat oss vid och i poolen. 

En glasspaus på Carli fick det bli, Karlstads goaste glass. 

Filippa sov över hos en kompis en natt och Adam hade en kompis här i två nätter. Så det har varit fullt hus och fullt ös. Och varmt. 

Igår på kvällen packade de i bilen och begav sig hemåt mot Dalarna igen. Nu ska vi tvätta, packa och plocka ihop sen åker vi efter till Dalarna på söndag om vi håller oss friska. 

Inatt vid tre vaknade Filippa med halsont, ledvärk och 39 graders feber. Inte så härligt i denna värme. Så nu kurerar hon sig inne med film, halstabletter, saft, glass och vila. 

Nu vill vi ha tillbaka vår spralliga tjej och vi vill inte bli mer sjuka. 
Besök från Dalarna fick vi i fredags. Då kom min syster hennes sambo och tre döttrar. Dom har haft lite ärenden att uträtta och vi har umgåtts när tiden funnits. Men lite mys och prat och mat har vi hunnit med.
 
Holly och Nellie.
Nellie: - "Ta inte så många kort!"
 
Holly fick tag på servettlådan. Hon mådde toppen!
 
Min prinsessa!
 
Mosters sötnöt Jill.
 
Jill, Nellie och Filippa tog sig ett dopp i poolen. Nellie tyckte det var kallt. -"Lyft ur mig!" skrek hon.
 
Holly fick nöja sig med att titta på.
 
Jill hängde i ett tag i poolen.
 
Fick sällskap av pappa Kenneth.
 
Badunge nummer ett. Aldrig för kallt att bada. 
 
Nellie värmer sig och Holly fick äntligen sällskap.
 
Jillsan och Holly.
 
"Nelle"
 
Nu har de tre syskonen åkt hem tillsammans med sina föräldrar. Men om en vecka åker vi upp till Dalarna på besök. Då ses vi igen!
 
 
I fredags dök Henriks bror upp med sina två underbara lilleputtar från Udevalla. Två goa, vackra flickor med glimten i ögat. Lite blyga till en början. Men både kramar och pussar har man fått. Lekt och busat har vi också hunnit med.
 
Astrid, Alva, Adam och Filippa. Kusinmys i soffan med film.
 
Systrarna sjöholm.
 
Syskonen Haltorp.
 
 
 
På lördagen åt vi frukost här och barnen härjade runt innan vi åkte ner till farfar och farmor för gemensam lunch. Därefter styrde vi kosan till en sommarstuga med gemensamma bekanta för en mysig fika.
 
Adam hos farfar och farmor. Alva och Filippa sminkade honom med smink och tuschpennor. Tyvärr gick inte allt att tvätta bort.
 
Astrid hos farfar och farmor.
 
Filippa hos farfar och farmor.
 
Alva hos farfar och farmor.
 
Älskade goa lilleputtar från Uddevalla. På återseende!
 
Hela veckan har barnen varit på brandläger på brandstationen. De har lärt sig larma, släcka eld och lite annat vett. Idag var vi föräldrar inbjudna på avslutning där våra barn agerade olika "typer" av brandmän. Befäl, förste och andre rökdykare och andra beteckningar. De kom åkandes i brandbilen, hoppade ur och gjorde sina rutiner beroende på vilken jobb de hade. 

Så söta, så engagerade, så duktiga. 

Filippa i mörkblå byxor och rosa foppa. 


Adam i svarta byxor. 

Sen bjöds det på glass och fika. De fick med sig diplom och varsin brandvarnare att ha på sitt rum. 

En fantastisk, lärorik och nyttig vecka!

Sonen nöter hål på varenda strumpa. Men bara på ena foten. 

Kan inte riktigt förstå...

Men till slut förstår man varför och hur!!!

Nya skor till sonen är nästa inköp!

Midsommar firades i all sin stillhet här hemma hos oss tillsammans med familjen ODW. Fem barn, fyra vuxna och två hundar. Vi började med en härlig promenad ner till Ica för att handla det som saknades. Tog oss varsin glass innan vi styrde färden hemåt och tände grillen. 

Grillade mat, några barn vågade sig i poolen, de hoppade studsmatta och rastade hundar. När maten var uppäten och avdukad så grillade barnen marshmallows på glöden som fanns kvar i grillen. 


Sen flyttade vi inomhus. Blev kallt och myggigt att sitta kvar ute. Trots att detta var årets längsta dag så kändes det skönt att tända ljus och mysa ihop sig i köket och småprata medans barnen slog på TV-spelet. 


Fick även mysa och snosa på kvällens yngsta gäst. En av de snällare ungar man kan hitta. Nöjd hela dagen. 



När kvällen kom och gästerna åkt var det dags att göra sig klar för kvällen. Slet av mig byxorna och insåg att jag har nog fulaste midsommarklädseln ever. Ingen klänning med blommor och spets, ingen krans i håret. Bara knästrumpor, tunika och raggisar. 

Här bjuder jag på min midsommar-outfit


Så kom dom äntligen. 

Barnen. 

Det känns skönt att ha dom hemma igen. Smutsiga, glada och inpyrda med brandrök. Kläder och packning i oordning, trasiga kläder, håret på ända, smutsiga barnafötter, kroppar fulla i myggbett, skrapsår och skärsår. Precis som det ska vara efter scoutläger. 

En tvättmaskin fylldes på stört. Båda barnen fick gå in i duschen och skrubba sig rena. Sen serverades det kvällsmat. Nu ligger de i sängarna och sover. 


Sen packades en ny väska full i ridkläder, ridväst, hjälm, handskar, skor och stövlar. Frukt, macka och matlåda skall med imorgon för då drar dottern vidare på ridläger i dagarna tre. Mellan tisdag och onsdag sover hon hemma. Sen sover de i stallet onsdag till torsdag. Ridlägret avslutas med hoppning till Filippas stora lycka. -"Jag tänker hoppa så högt jag får!" Men jag tycker nog att 60 cm räcker...
Söndag, barnlediga, sovmorgon och ingen stress. Vad händer???

Klarvaket 6.15. Är du sjuk i huvudet på riktigt tänkte jag. Sov nu när du får! Men det är ju runt sex jag går upp alla vardagar. Eller så börjar jag bli gammal. 

Gjorde allt som stod i min makt för att somna om, med ena ögat på klockan och det andra stängt fram till kl sju. Sen slumrade jag om av ren uttråkning. Fick kaffe på säng 8.15 sen var dagen igång.

Städade båda akvariumen efter frukost. Sen tog jag min bok och min telefon med mig ut på altanen. Där låg jag ostört i tre timmar i solen innan rastlösheten slog till. Ibland undrar jag vad jag gjorde innan jag fick barn. Vad fyllde jag ut dagarna med då? Sen tog jag en tur med bilen, lagade mat och gjorde efterrätt. Åt i stillhet och tysthet utan några tappade bestick och urspillda glas. Saknar barnen en del. Drack kaffe och läste mer bok. Pratade i telefon med mamma och systrarna. Tog ett glas vin på altanen när molnen hopade sig på himlen. 


Nu ser jag fram emot att barnen kommer hem imorgon. Mina batterier är fulla och tvättkorgen är tom. Imorgon är det tvärtom... 😃


Imorse var vi uppe med tuppen och packade matsäck till oss själva och barnen. All annan packning packades under gårdagen. 

För idag skulle barnen på scoutläger, till Torsby. Klockan 8.00 lämnade vi Forshaga i karavan med nästan 20 scouter, massa föräldrar och sex ledare.

Frukost intogs med vacker utsikt vid Tossebergsklätten. 




Sen drog vi vidare till lägret där totalt över 500 scouter ska hålla till. Där packade vi ur barnen, kramade om dom och styrde kosan hemåt. 







ALLTID REDO!

Hemma  i Forshaga så bytte vi bil, drog in till stan på XL bygg för att köpa hängrännor och stuprör. Sen hem och körde järnet. Nu har vi satt upp en ny hängränna på altan, vilket var välbehövligt!

Även på garaget kom de upp. Fyra år efter att vi bytt panel och målat om. Oj, oj, oj vad det är lätt att skita i det där sista lilla! Men nu är de där, äntligen!

Så nu på kvällen var vi äntligen klara. Nu har vi även fått mat i magen. Så nu har jag bestämt mig, imorgon ska jag göra absolut ingenting. För det är jag värd! Kanske läsa min bok och lyssna på någon rolig pod. Annars ska jag inget göra...
Äntligen kom det efterlängtade sommarlovet.
  
 
Mina fina sommarbarn som äntligen har kämpat sig igenom ettan och trean. Nu förtjänar de ett långt härligt sommarlov med glass och jordgubbar, bad och lek. Dock så är det några strödagar kvar på fritids innan jag går på semester 30:e juni. Men innan dess så är det scoutläger, ridläger och brandläger. De har allt fullt upp med roligheter inbokade de två närmaste veckorna.
 
Mammas prinsessa, så fin så hälften vore nog!
 
När man går i trean så spelar man instrument på väg till kyrkan. Tänk att min lille prins klarade av detta. Han var såå duktig.
 
 
Det här var sista skolavslutningen på Grossbolsskolan för Adam. Nu drar den här killen vidare till Internationella Engelska skolan i Karlstad.
 
Den här lilla damen får dock stanna i två år till.
 
Mina älsklingar innan de bytte om och drog iväg till kompisar för lek och bus!
 
 
Det gånga årets skörd av skolböcker och skolmaterial kom hembärandes idag. En skörd från årskurs ett och en från årskurs tre. Nu är det tomt i bänkarna i skolan och imorgon är det avslutning!

Som vi har längtat!


ÄNTLIGEN!

Den stora stenen lättar från bröstet. Säkert från sonens också. 

Vad den här familjen behöver är sommarlov. Nu har vi kämpat oss igenom ännu ett år med motgångar och en del medgångar. Men tungt har det varit. Nu är boken äntligen utläst och den sista tiden helt läxfri. 


Det är så tydligt att kvällarna kan ägnas åt annat än läxläsning. Tid finns över till annat. Jag behöver inte känna ångest för detta på många, många veckor.

Idag så var det fotboll i Deje för Filippa sen dusch när vi kom hem. Därefter flätade jag Filippas hår. Hela sju flätor orkade vi med. 


Nu ligger barnen och jag tog mig ett glas vin och känner att livet är bra härligt just nu. En hel sommar framför oss som vi ska njuta av. Jag, Henrik och barnen. En del småturer och utflykter finns i planerna. 

Löv itt!

Samling i stallet klockan 9.00 i morse för att bygga banan och sedan gå den. Som hon längtat efter detta.
 
Sen skulle hästen göras iordning och värmas upp i tältet innan det var dags för hoppning. Jag hade anmält Filippa på 40 cm höga hinder. Tyckte att det räckte.
 
När vi kom in i tältet där vi värmde upp fanns ett 30, ett 40 och ett 50 cm hinder. När hästen var varm så styrde Filippa raka vägen mot det högsta hindret och tog det galant. Då blev hon lite sur på mig då hon insåg att hon endast skulle få hoppa 40 cm på "tävlingen".
 
Helst ville hon hoppa både 60 och 70...
 
Kanske en annan gång.
 
Inte blev dagen sämre av att hon fick favorithästen nummer ett, vackra Nelson.
 
 
 
 
Efter felfri hoppning så fick hon sin första rosett på hemmaplan. Nu har hon två på väggen i sitt rum.
 
 
Våran fina hästtjej.