Helenas saliga röra

I förrgår ringde han 21.30 på kvällen och ville bli hämtad. Min lille scout - alltid redo. Inte redo att vara borta. Han sov inte bra, det var mycket mygg, inget var roligt, hade blivit osams med en kille och huggit sig i benet med en yxa. Han hade ont i magen och vid revbenen!

Nu ville han bara hem. Men att dra iväg så sent på kvällen var inte lockande för mammi. Även ledarna tyckte att han skulle stanna en natt till. Så skulle han få åka med en ledare hem dagen efter istället.

Så blev det, hem kom han igår kväll. Jag hämtade upp honom vid scouterna.

Solbränd, skitig så in i norden av sot, smuts och luktade, förlåt jag ändrar mig där, han stank av brandrök och myggmedel. Jag fick en snabb kram sen ville han bara hem. I bilen var han snarstucken och tårarna brände bakom ögonlocken på honom.

Väl hemma rusade han in och satte sig på toa.
-Åååhhh, vad skönt att få bajsa, utbrast han.
Där satt han i 20-30 minuter och njöt och talade om att; "bajsa har jag inte gjort sedan dagen innan jag åkte!". Tre dagar utan att göra ifrån sig. Inte konstigt att det värker i mage och revben, att tårarna bränner och humöret är uruselt.

Dassen var vidriga (och jag kan bara hålla med) men man måste ju göra nummer två!?!! Nä han hade varit på dass EN gång och det var första gången. Sen hade han valt att kissa i skogen och inte bajsa överhuvudtaget!

Sen blev det en lååång dusch som dock inte tog bort brandrök och myggmedel helt. Sitter väl i porerna!

Och såret på benet efter det enorma yxhuggen var, om jag skulle citera min far: "inte större än en myggfitta"