Helenas saliga röra

Då har äntligen mitt miljövänliga alternativ som jag klickade hem härom dagen kommit levererat till dörren. Jag har alltid varit emot att ha en sådan och sagt att det aldrig kommer in en sådan i mitt hem så länge jag lever. Jag vill ha en äkta och få känna lukten av GRAN.

Ja tänk att det är sant. Jag har köpt en plastgran, jag trodde aldrig att det skulle ske. Men nu är jag ägare till ett sådant åbäk, stolt ägare till råga på allt. Men jag har letat i många år och trånat och gnällt över priset. För jag VÄGRAR att köpa en billig plastgran som ser "sydd" ut. Man ser varje sektion och gångjärnen på grenarna. Helt symmetrisk är den också. Vilken gran ute i skogen ser ut så!?!?!?!

Nähädu! En sådan går inte hem.

Men här kommer några bilder på hur fin en PLASTGRAN kan se ut. Jag bara älskar den trots att den inte luktar gran. Och det bästa av allt, den kommer aldrig att barra.


Förra året hade vi ingen gran. Så barnen var överlyckliga i år.


Adam tuggar tuggummi och klär gran.


Äntligen är den färdig. Visst ser den verklig ut.


Finns till och med verklighetstrogna barr på!


Härligt med gran. Den skapar den där sista julkänslan som jag så väl behöver. Och det bästa av allt är att efter att jag möblerade om så får den plats i köket där jag anser att en gran skall stå. Är uppväxt så. Tråkigt att ha den i vardagsrummet, speciellt för oss som har det på övervåningen.


Ljus i vårt hus!