Helenas saliga röra

Då har dagen kommit till en presentation av mina föräldrar. Kan se svettpärlorna tränga fram i deras pannor. Vad tänker hon avslöja......Men jag ska vara snäll. Skulle jag berätta allt mina tokiga föräldrar har gjort skulle jag få skriva en bok. Lite måste få stanna inom familjen.

 

Vi börjar med pappa som heter Tage Bertil Haltorp, han är född 25 augusti 1954. Han är äldst i en syskonskara av fyra pojkar, och är i ren bemärkelse en mångsysslare. Genom åren har han jobbat på Korsnäs, kört väghyvel, snickrat i Stockolm, kört väghyvel, snickrat i Norge, kört väghyvel, rörmokeri och kört lite väghyvel. Jobbat med betong och anläggning och det sista han nu jobbar med.........ja, just det, kör väghyvel. Måste vara något speciellt den där väghyveln. Makten att kunna meja ner vad/vem som helst.

 

Min mamma som heter Mona Kristina Klingstam Haltorp, hon är född 10 februari 1959 och har en storebror. Också hon kan man anse som mångsysslare. När vi var små var hon dagmamma, vilket var helt underbart att aldrig behöva gå på dagis eller fritids. Hon har jobbat på mack och gatukök, varit personlig assistent, jobbat på restaurang, bingoutropare och i möbelaffär. Nu om någon vecka är hon färdig undersköterska. Bra jobbat!

 

Mina föräldrar träffades som unga och fick barn väldigt tidigt, MIG! Mamma var 18 och pappa var 23. Men åldern har inget att göra med hur dom är som förälder och i min mening är de absolut de allra bästa man kan ha. Hemma hos oss var det alltid barn när jag växte upp. Mina föräldrar var nog de enda föräldrar som var med och lekte, de var nästan barn själva.

 

När de träffades var mamma högenergisk, rastlös och kvällspigg. Under dagen när pappa var på jobb flyttade mamma mellan olika lägenheter. När pappa kom hem stod hon på balkongen och ropade: - Vi bor här nu! Stackars pappa. Vi kunde gå och lägga oss på kvällarna och komma upp till ett totalstädat hus och nybakta bullar. Allt stort gjorde mamma när vi andra sov. Det var säkert lugnast så. Mamma var pedant och städade ofta. På kvällen la hon fram klädhögen till morgondagen. När man kom ner stod varm oboy på bordet med två perfekt delade mackor bredvid.  När julen kom åkte varenda tomte fram. Mamma la ner all energi på att vi skulle få fina jular. Hon är tryggheten, hon har fört traditioner vidare, hon är varm och storhjärtad. Hon finns alltid där med öppna armar.

 

Pappa jobbade och kämpade på för att hålla ekonomin och familjen flytande. Helt olik mamma, var han kvällstrött och la sig tidigt, tror att mamma tyckte han var lite tråkig då. Pappa är lite stönig och förlorar gärna inte i varken diskussioner eller spel. När han spelade kort (tror jag) med mamma förlorade han, blev sur och gömde sig i torkskåpet. Han och mamma diskuterade i frågan om hår brinner eller inte. Pappa ansåg att hår inte brann, tog fram tändaren, drog upp tröjan och tände på. POFF! Inget hår på magen, inga ögonbryn, inga fransar. Han fick rätt! Hår brinner inte, det exploderar! Pappa kan nog verka lite stel inför dom han inte känner. Men inom de fyra väggarna i hemmet har han fått oss att vika oss dubbla av skratt med tårarna rinnande nedför kinderna. Pappa är en klippa, finns alltid där och kan alltid få en på bra humör.

 

Idag har de bytt plats med varandra angående dygnsrytm. Man vara glad om mamma orkar vara uppe till tio på kvällarna, pappa sitter uppe länge, länge. Långt efter 12-slaget om han är ledig.



Det här är vad de har skapat under sina år tillsammans.
En hel flock med Haltorpare!