Söker mina tuvor

0kommentarer

Tankar om dåtid och framtid korsar varandra i en strid ström.

Inblick!!

Insikt??

Dimsikt!?

Det grumlas och klarnar om vartannat. Inget känns säkert, allt känns hugget i sten. Jag älskar mer än någonsin och är ändå så osäker på vad framtiden har att ge. Trots att inget förändrats och att allt är som det var igår, som veckan innan det och även åren dessförinnan.

Allt som vanligt, men ändå inte.

Ändå osäker

Marken rämnar inte under mina fötter. Men den är heller inte stadig. Snarare känns det som om jag vandrar på ett gungfly där varje steg jag sätter ner är viktigt att det hamnar på en tuva som bär mig.

Osäkert

Ostadigt

Jag söker mina tuvor.....

Mörkret finns därunder och väntar på att gungflyet skall ge vika. Minsta snedsteg och jag faller igenom. Men jag biter ihop, koncentrerar mig och håller blicken framåt, för det är dit jag vill. Och om jag bara går på tuvorna kan jag ta mig över till andra sidan.

Men när kommer jag att nå andra sidan?

Och hur??

Kommentera

Publiceras ej