och nu då?
2kommentarer
Några dagars misstankar resulterade i en stor fundering i går. Marken under fötterna kändes inte lika självklar längre. Det friska livet är så skört, så skört.
Tankarna hopas, snurrar runt, trasslar in sig i varandra. Kan det vara sant, jag kanske inbillar mig, men det var ju så uppenbart, det kan väl ha visat fel, jag vill inte tro det. Man ska inte ta ut något i förväg sägs det men ibland är det svårt att lägga det åt sidan.
Vet att det finns värre saker, men man står sig själv närmast. Vet att vi kan klara oss igenom det om det skulle vara så att det är som jag misstänker. Men det skulle innebär en inskränkning i det spontana, fria livet.
Tankarna hopas, snurrar runt, trasslar in sig i varandra. Kan det vara sant, jag kanske inbillar mig, men det var ju så uppenbart, det kan väl ha visat fel, jag vill inte tro det. Man ska inte ta ut något i förväg sägs det men ibland är det svårt att lägga det åt sidan.
Vet att det finns värre saker, men man står sig själv närmast. Vet att vi kan klara oss igenom det om det skulle vara så att det är som jag misstänker. Men det skulle innebär en inskränkning i det spontana, fria livet.
Jag funderar, familjen funderar. Framför allt en ¨liten¨ är fundersam. På vad som sker och vad det pratas om. ¨Vad är det som är högt och fel på mig¨ var frågan igår kväll. Ja vad svarar man!?!?! Att vi får vänta och se. Vänta tills på måndag och när läkaren har undersökt dig. Nästa fundering är ¨kommer jag att dö?¨ Självklart inte.
Nu har vi pratat och myst, diskuterat och sagt som det är att vi inget vet än och att vi inte ska bry oss om det förrän läkaren säger sitt.
För barn går livet vidare vid dom orden, de oroar sig inte speciellt mycket. De tar INTE ut något i förväg, de lever för dagen och mår förmodligen bättre än oss vuxna, speciellt bättre än den tänkande, oroliga mamman som är trött efter en natt av funderingar och orolig sömn. Idag har jag varit lättirriterad och arg. Stört mig på alla barn och deras tjatiga frågor, vill inte lyssna, vill inte ha massa grannbarn här, vill vara ifred, vill kunna släppa allt det här.
Jag vill andas ut eller ta itu med det.
Imorgon hoppas jag att jag vet! Lite mer än idag i alla fall!
För barn går livet vidare vid dom orden, de oroar sig inte speciellt mycket. De tar INTE ut något i förväg, de lever för dagen och mår förmodligen bättre än oss vuxna, speciellt bättre än den tänkande, oroliga mamman som är trött efter en natt av funderingar och orolig sömn. Idag har jag varit lättirriterad och arg. Stört mig på alla barn och deras tjatiga frågor, vill inte lyssna, vill inte ha massa grannbarn här, vill vara ifred, vill kunna släppa allt det här.
Jag vill andas ut eller ta itu med det.
Imorgon hoppas jag att jag vet! Lite mer än idag i alla fall!
2 kommentarer
Jennie
18 Mar 2012 20:51
Hej Vännen!
Vad det än är, så tänker jag på er och hoppas på det bästa! Kram
Anonym
19 Mar 2012 20:54
Vad är det som sker? Vill du snacka så är jag här!
Stora kramisen
Kommentera