Helenas saliga röra

Nu har vi kommit så långt i köket att det bara är målningen på skåpluckorna kvar, lådorna är klara., och sen ska blomhyllan upp och foder på runt fönstret. Men nu är det så att jag har två varelser som sitter på varsin av mina axlar. Alla som läst psykologi vet att det handlar öm detet och överjaget.

Den ena (kärringen) viskar i mitt öra: Nu när köket blev så fint så var väl den där mattan i köket enormt ful. Orangebrun med medaljonger. Den tycker jag att du byter ut.

Den andra (flickan) rösten: Men tänk på vad du fått hittills, man ska glädjas åt det lilla. Det finns dom som har det sämre än du. Så ful är inte mattan. Lite boning på och en fin matta så passar den alldeles utmärkt till köket.


Kärringen: Men vad är det du tvekar på. Kostar inte  många tusenlapparna att lägga nytt golv, säljer säkert ut något billigt och du håller ögonen öppna. Ett grått golv skulle göra susen i köket, vara pricken över i:et!

Flickan: Tänk vad många det är som aldrig ens får ett renoverat kök. Tänk på att det finns dom som intget kök har. Du borde vara tack sam och nöjd. Lägg pengarna på något bättre.

Kärringen: Ingen annan bryr sig om vissa har kök eller inte. Köp ett nytt golv och det NU!

Så håller mina olika sidor på att strida just nu. Vi får se vart det slutar. Stackars Henrik, kärringen blir aldrig nöjd!