Helenas saliga röra

På fredag började vår cykelresa mot Malung. Sol och kanonfint väder. Vi valde att cykla via Hagfors, Uvanå och Tyngsjö. Ensamma på vägarna i obygden.

Men fy f-n vilken dryg tur. Tyngsjö består inte av annat än backar och åter backar. Vi bestämde oss redan då för att ta 45:an och 62:an hem.

Men efter sju timmars cyklande nådde vi äntligen Idbäck, Malung. Lördagen ägnades åt småsaker och vila.

Sen imorse när det var dags för hemfärd visade vädret sig från sin sämsta sida. Men skam den som ger sig. Svingade våra, inte så fullt spänstiga, ben över cyleln, vinkade hejdå och drog mot Värmland.

Efter två kilometer var vi lätt blöta. Efter två och en halv mil genomblöta. I stöllet vreds strumporna ur. I Ekshärad hade regnet upphört. Där blev det en paus där vatten tippades ur skor och strumpor kramades ur med pappershanddukar. Men i ungefär 13 mil har vi cyklat i motvind. Jag har varit urförbannad, gråtfärdig, spyfärdig och mentalt inne i väggen och vänt. Men till slut nådde vi äntligen Forshaga efter sju och en halv timmes cyklande.

Även om dagens tur var fruktansvärd så var ändå turen över Tyngsjö värre. Men nu vet jag att halvvättern kommer jag att klara. Oavsett väderlek.

Här och nu har jag även bestämt att jag aldrig, ALDRIG någonsin kommer att försöka mig på en hel klassiker. Så totalt sinnesrubbad är jag ännu inte. Jag ville ha en tjej-klassiker, och det har jag och går allt som det ska har jag även snart en halv-klassiker.

Det räcker för mig!!!

Natti