9-årskalas

0kommentarer

Idag har vi haft kalas för Adam. Han ville absolut bjuda hela sin klass, 14 barn. Sagt och gjort. 13 kom plus mina två. Det blev 15.
 
Filmkalas med popcorn och vatten vid barnens projektor.
 
Till en början lungt och behagligt, men efter ett tag så börjar benen värka på de små liven och springet sätter igång.
 
Tänk dig 15 barn, hur de ska berätta och höras. Över varandra! Hur de härjar och leker i normala fall. Lägg sedan till lite tårta, kakor och bullar. Och glöm för tusan inte att tänka dig all söt dricka! Då blir de så där härligt sockerkickade. Tänk dig även att det är kallt och snö ute och man bara är inne.
 
Man vandrar runt i ett rus känns det som. Tinnitusen tjuter, barnen tjuter. Strössel och pärlsocker klibbar sig under strumporna. Finns inget värre än att vandra i socker. Paniken lurar när man för varje steg måste skrapa av strösslet under ena foten mot det andra benets smalben. Rysningen startar från foten och far som en projektil upp över ryggen och slår ihop mitt uppe på huvudet med full kraft.
 
Huvva!
 
Full fart i timmarna tre och inga kort blev tagna, tyvärr!
 
Det enda kortet jag har är från lampan när kalaset är över. 
 
 
Får bjuda på några kort från morgonen den 6:e mars när Adam fyllde nio år. Han väcktes till skönsång (hemska väckning), fika och paket.
 
 
Filippa övervakar öppnandet.
 
Adam är mycket nöjd över sin födelsedag och sitt kalas. Trots att dom knappt innehöll något av det han önskade sig, vad kan ni läsa här. Ett bättre liv kan man ju hoppas att han anser sig fått!
 
Nu ligger barnen i sina sängar. Nu ska även fru och make gå och lägga sig. Huvudet är tomt på ord och tankar.
 
NATTI!

Kommentera

Publiceras ej