Helenas saliga röra

Då var det äntligen genomfört och avklarat. Halvvättern är gjord.

När starten gick imorse sken solen och vädret var perfekt. Det gick förvånansvärt lätt att trampa. Hamnade i en superbra klunga som drog de första tre milen. Sen kom Ombergsbacken. Den var inte på långa vägar så jobbig som förra året. Hade mer mil i benen i år!

Sen bar det utför berget. Där skedde den första olyckan, en tjej som störtade rakt in i bergväggen. Den andra olyckan skedde i den klungan vi nyss legat i. Men tack och lov blev jag trött och släppte så vi låg några meter bakom klungan när ett 10-tal cyklister körde samman. Tur ska man ha.

Vid tolv mil var det inte roligt längre. Då var jag rätt trött i baksidan av låren. De tre sista milen segade sig fram. Och där såg vi även den sista olycka. Hon såg rejält skadad ut. Hoppas de klarade sig bra!

Men jag gick i mål utan skador på 5 timmar och 25 minuter. Då fick man en speciell utmärkelse.

Jag är supernöjd eftersom jag hade som mål under sju timmar. Och DET klarade jag plättlätt!