Vi skall döden dö
0kommentarer
Igår kväll vid nattningen så ställer Filippa frågan: -Kommer jag att dö?
Ärlig ska man vara, inte ljuga så jag svarar: ja, det ska vi alla göra.
Med facit i hand så skulle jag kanske ha förfinat svaret en aning eller säga att vi kan prata om det nästa dag. Men jag visste inte vilken väg det svaret skulle ta...
Hon brast ut i tårar och hulkade och började sakta öka på dödsångesten som kom stigade i den lilla kroppen. Tårar och snor trängdes i det randigt rödgråtna ansiktet.
Frågorna var många och svaren var enkla men ändå inte. Svaret är att vi alla kommer att dö en dag. Men när och hur och varför? Det är omöjligt att ge svar på. Även om man försöker så fungerar inte det på ett barn.
En del av funderingarna rörde vid dessa frågor: jag kommer att dö, tänk om jag dör innan det är dags, hur ska jag hinna med att ha roligt, hur ska jag hinna bli stor, jag går snart i sexan (hon går i förskolan) och då är det inte långt kvar tills man dör, hinner jag ha egen häst, jag vill inte att det tar slut, då kan jag inte tänka mer och det är hemskt.
Sen kom även funderingarna på om mamma och pappa skulle dö före henne och DET var ju extremt fruktansvärt! För vem skulle då tycka om henne och tycka att hon var gullig!?!? Än en gång försökte man på att ge ett klokt ord om att när vi dör så är hon säkert 70 år har make och barn, kanske även barnbarn som tycker om henne och tycker hon är gullig. Så då går det bra. Försökte mig även på med argumentet att hon kommer att leva 100 år till men det var inte tillräckligt länge. :-)
Det tog en timme att trösta. Utan större resultat. För efter en timmes dödsångest och tårar så föll hon in i sömn. Helt utslagen. Våran lilla sessa!
Som avslut på detta så citerar jag två kloka människor:
"En dag ska vi dö men alla andra dagar ska vi leva" (kusin)
"Med tanke på hur länge man är död är livet väldigt kort" (en bekants 6-åring)
Kommentera