Helenas saliga röra

För ett år sedan klev jag in på min nuvarande arbetsplats. Oerfaren, nervös, kallsvettig och ovetande om vad som väntade mig.

Jag klev in som tandhygienist hos privattandläkaren i Forshaga och skulle göra min första dag. Började smått med några få patienter per dag. Fick lära mig datasystemet och lära känna tandläkaren och hennes sätt att jobba och lära mig vilka krav hon hade på mig. Samt lära mig alla koder till försäkringskassan. Det var en tuff tid med mycket huvudvärk och mycket ångest. Rädd för att göra fel, rädd för att inte duga eller räcka till.

Men idag, 365 dagar senare, står jag nu här. Idag är jag inte nervös när jag går till jobbet. Jag går dit med glädje för jag tycker mitt jobb är så roligt. Jag kan hundra gånger mer idag än för 365 dagar sedan och har hundra gånger mer att lära i framtiden. Jag vet att jag gör det som förväntas av mig och lite därtill. Jag vet att jag jobbar på ett sätt som behagar min chef. Hon är tuff och hård. Men hon är lika bra på beröm! Jag kan datasystemet utantill och jag förstår försäkringskassan (men jag kommer aldrig att bli klok på den). Jag kan ha upp emot 10 patienter på en dag och jag tycker om mina patienter och jag vet att en del tycker om mig. 

Jag ångrar inte en dag att jag blev tandhygienist, jag gillar min chef (tro det eller ej) och jag gillar min kollega. Ja, för vi är bara tre stycken och jag tror ärligt inte att jag just nu skulle kunna ha det bättre någon annanstans.