Helenas saliga röra

Han kom till slut min underbare vän. Jag har nästan undrat när vi skulle ses igen! Det är ju så med en gammal vän som varit borta ett tag. Men saknar honom. Man har hört om honom att han finns på orten och jag har även hunnit se något inlägg på Facebook om honom.

Han är en sådan vän som man inte träffar på väldigt lääääänge, men när man ses så känns det som igår. Vi återupptar kontakten där vi senast slutade. Det känns i hela maggropen att man saknat honom.

Jag bryr mig inte vad han gjort sedan vi sist sågs, vart han har rest och vems vägar han korsat. Det varken hjälper mig eller gläder mig. Jag vill helst träffa honom på tu man hand. Jag vill inte att han träffar mina barn, men ikväll så träffade han sonen.

Det behövs ingen närmare presentation:

Herr magsjuka har gjort entré!!

Adam klagade på magont i morse men sedan har han lekt ute hela dagen och ätit mat. Vi var på scoutavslutning och där fick de varsin godispåse med hem. Den rörde han inte. Det var första varningstecknet. Sen kom tårarna och han klagade på att det kändes som om en bomb sprängts i magen. Han gick och la sig i sängen och hann i stort sett bara somna innan han vräkte ur sig. I hinken, över golvet i rummet och till sist även i toan. Nu är första tvättmaskinen i gång, toa och handfat är tvättat med klorin och händerna dränkta i sprit. Nu ska jag gå och sova få se hur natten blir!

I love it! ;-P