Stolt som en tupp

0kommentarer

Alla som känner mig, vet att jag INTE har gröna fingrar.  Vill ni att jag tar död på blomman åt er, lämna hit den. Mitt hem är slutstationen för allt levande grönt. Inte himlen, inte pärleporten, inte blomhimlen eller vad det nu kan tänkas heta. Slutet är på 22:an!

Resultatet av mina så ogröna fingrar är fönster utan blommor. Eller plastblommor (gröna bollar). Då och då inhandlar jag en blomma bara för att ett tag senare döda den. Antingen genom att dränka den eller att torka ut den. Lika lätt båda delarna.

I somras hade jag två orkidéer, de överlevde, de blommade ut och jag tänkte att jag ska minsann försöka att få dessa att blomma om. Vill man så kan man, tänkte jag.

Sagt och gjort. De har klarat hela hösten, halva vintern ovh vet ni vad!

Jag håller på att få en ny stängel på den ena. Helt otroligt. Jag har "nästan" lyckats. Ska inte ropa HEJ än. Än är det långt kvar.


Den långa stängeln är den gamla som aldrig vissnat ner. Så den får jag inte ta åt mig äran för. Det är den lilla till höger som jag är "mamma" åt.


Hoppas att jag inte klarar av att döda denna! :)

Kommentera

Publiceras ej