Helenas saliga röra

Min kära äkta hälft suckar mången gång åt mig och mitt minne. Eller snarare avsaknad av minne. Jag kan dricka kaffe och sen vet jag inte var muggen tog vägen, tar en ny och sen försvinner även den. Senare kan jag hitta kaffekoppar i trappen, på tvättmaskinen eller i fönstret på någon av barnens rum.

Jag ska ner på Ica och handla tre saker. Kommer hem med fem saker men inte de tre jag åkte ner för i första hand.

Jag förlägger nycklar, plånbok och väskor. Och för att inte tala om mobilen som jag hela tiden får ringa upp från hemtelefonen för att höra efter vart det ringer. Om jag nu kommit ihåg att ladda hemtelefonen. Annars får jag göra detta först.

På jobbet eller i skolan så säger någon något som jag skall komma ihåg. Små lappar tappar jag bara bort så jag ritar ett X på handen. Så då ser jag när jag kommer hem och så ........... kommer jag inte ihåg varför jag gjorde det där förbaskade krysset.




Jag är disträ, glömsk, "kollrig", borta. I min egen lilla värld av blommor............

Henrik har alltid sagt att detta ligger nog i vår släkt då han anser att båda mina systrar och min kära mor beter sig på exakt samma sätt.

Men idag hade vi ett givande samtal över telefonen. Henrik är bortrest på jobb och jobbar nu med tre Malungskarlar. Så nu har han ändrat åsikt.

Är man från Malung så är man disträ!




Ligger nog något i det! Nu ska jag gå och lägga mig för att sova. Innan jag glömmer av vad jag ska göra!

TJING!