Helenas saliga röra

Nu är det färdigtapetserat. Och två av väggarna är färdigmålade. Men nu är färgen slut och nästan pengarna..... Så nu inväntar jag lön och en öppen färgaffär.

Men jag har högblank vit färg som jag ska måla mina tavelhyllor i. Det skall jag ägna de närmaste dagarna åt. Och sen MÅSTE, MÅSTE jag plugga lite!

Nu har jag duschat och satt mig vid datorn en stund

Igår när jag tapetserade så stod jag på en pall och i händerna hade jag våden, tryckte fast den och skulle ner på golvet för att hämta borsten som man borstar ur luftbubblor med. Filippa satt på golvet och lekte katt så jag kunde inte kliva ner åt det hållet, så jag tar ett steg bakåt åt det andra hållet.......och rakt ner med foten i vävlimmet.

Vad många tankar det for genom huvudet på mig. Vad är det jag kliver på?....Något mjukt!?!?! Hann tilloch med tänka att jag klev på Harry. Han har varit borta i över fyra månader. Men av "rädsla" att kliva på något/någon så tog jag ett hopp över Filippa och tog emot mig med foten som var dränkt i vävlim. Den foten fick inget fäste kan jag lova utan jag druttade omkull i en hög brevid Filippa med vävlim nästan ända upp till knäet och med stänk runt hela golvet.

Det var ett rent h-vete att torka upp vävlim. Det bara smetade ut sig. Blev bara mer och mer. Fy vilket jobb det är med renovering och vad slitsamt det hart varit. Men nu börjar man se ett slut på det hela.

Att renovera är som att föda barn. Det är tur att man glömmer hur jobbigt det är. Annars skulle man aldrig göra om det!

    =