Helenas saliga röra

När jag föddes fick jag namnet Helena Maria Klingstam.  Jag är född den 30 januari 1978 klockan 11.08 på Falu Lasarett. Jag är första barnet i en syskonskara av tre flickor (stackars pappa). Till en början är jag uppväxt i lägenhet i Malung. När jag var två år flyttade vi till hus. Huset med stort H. Där är jag uppväxt, där finns många minnen och där, än idag, är en av mina tryggaste platser. Mamma och pappa bor fortfarande kvar i huset på kullen i Idbäck, Malung.

När jag var tre år kom min första lillasyster till världen. När jag var sex år gifte sig mina föräldrar och jag fick byta namn till Helena Maria Haltorp. Jag var inte speciellt glad över det efternamnet. (otacksamma unge). Livet gick vidare och jag började i skolan så småningom i en liten trygg byskola skyddad från den onda världen utanför. Började spela flöjt i ettan, fortsatte med piano i tvåan och detta fortsatte tills jag gick ur nian. När jag var nio år såg min andra syster dagens ljus.

Tog en gitarrkurs någon gång i ungdomen men har glömt bort nästan allt. Dagarna gick och åren likaså. Jag började gymnasiet på handels och administrationsprogrammet och fullföljde den utbildningen. Därefter började jag jobba på en lokal mack/gatukök samt ett gruppboende för utvecklingsstörda. I Malung stannade jag fram till 2001, jag var ung, trött på Malung och ville pröva på något annat i världen. Ville flytta! Var inne en sväng på att dra upp till Umeå men det blev Karlstad. Det var även tack vara flytten till Karlstad jag fick upp vittringen på den karl som nu är min man (han är uppvuxen i Forshaga). Dessvärre bodde han i Vänersborg och jobbade på SAAB. Stod ut sex månader i Karlstad sen drog jag ännu längre söderut, mot kärleken.

I Vänersborg stannade vi fram till maj 2003 då vi beslutade oss att skaffa familj och ville komma lite närmare "hem". Vårt hus flyttade vi in i oktober 2003. I mars 2004 efter 56 timmars kämpande (trodde min sista stund var kommen) kom vår son, Adam till världen. Att han tog tid på sig avspeglar sig än idag i hans temperament. Ingen brådska där inte. Mitt liv hasade på i mjukisdress och tofflor tills jag bestämde mig för att bli undersköterska och detta studerade jag till här i Forshaga. Fick jobb på vårdcentralerna i Deje och Forshaga. Där jobbar jag än idag. Ett helt underbart jobb.

Maj 2006 fick jag värkar och tog det med lugn. Trodde att jag hade lika många timmar framför mig som med Adam, men det hade jag visst inte. Kom in strax efter ett och ut kom vår dotter Filippa två timmar efter att vi anlände på förlossningen. Än idag är det hon som har bråttom och är som en virvelvind där hon går fram.

Än en gång hamnade jag i mysdressen och tofflorna och hasade vidare genom livet. Insåg snart att jag måste bli något när jag blir stor.

Sökte till universitetet. Sökte sjuksköterska och tandhygienist och kom in på tandhygienistprogrammet. Tvekade ganska länge och kände inte riktigt att det klickade i början när jag utbildade mig. Men idag vill jag inte byta. Jag bara älskar tänder!

Mitt i utbildningen kom vi på, jag och Henrik, att vi tar och gifter oss. Upp till altaret i en kyrka trodde jag inte att jag skulle få med mig Henrik, så vi drog till Kina och gifte oss efter en hel del pappersexercis. Detta skedde 22 oktober 2008.

Nu är vi där vi är idag, jag pluggar fortfarande till tandhygienist men tar min examen nu till sommaren 2011. Just nu har jag inte speciellt mycket fritid och socialt liv. Sitter med tentor, facklitteratur och c-uppsats ända upp till öronen. I mars drar jag till Afrika för att samla in fakta till c-uppsatsen. Det kommer att bli en tid full med utmaningar och minnen att blicka tillbaka på. Den lilla fritid jag har ägnar jag åt bloggar och facebook.

Men en vacker dag när jag står här med min legitimation i handen och kan kalla mig TANDHYGIENIST, då. Då ska jag hitta mig en hobby! Och lära mig att spela gitarr igen.