En kompis! II

1kommentarer

Imorse skulle vi till dagis, stressad var jag, barnen krånglade och det flöt inte på speciellt bra. Öppnar dörren och skickar ut barnen, stänger dörren och börjar sätta på mig kläderna. Då kommer barnen in igen.

-Katten är fortfarande ensam och har ingenstans att bo, säger de i munnen på varandra.

Där ute på trappen sitter katten från igår. PUST! Stoppar barnen i bilen, ringer ägaren och säger att deras katt finns uppe hos mig, sedan igår. "Vad bra, vi har saknat henne. Hon är så liten och har inte riktigt lärt sig hitta hem" (Nä det ska gudarna veta. Om man blir upplockad och bortrövad är det inte lätt att hitta hem)

Hehe! Pinsamt. Tur att vi inte stod öga mot öga. Kan ju inte svara att min dotter plockade med henne för att katten inte hade någonstans att bo.

Väl på dagis så ropar Adam till fröken. -Vi har hittat en katt som var ensam men nu har mamma ringt till kattens mamma och pappa så de ska hämta hem katten.
Filippa: -Ja den hade rymt, men den katten får vara ute men inte våran för den är så DYYYR!

Barn är underbara. Jaja, Det har varit i säck innan det kom i påse!

1 kommentarer

Mormor

30 Apr 2010 06:19

Ja dessa härliga barn, snart får vi äntligen träffa dom igen, när den lilla djurälskaren fyller fyra år. Ha det gött. :)

Kommentera

Publiceras ej